Vid F1 75 presenterades bilarnas nya färger med stor uppståndelse. Tidigare var sådana evenemang endast intressanta för de allra mest insatta. Men detta event fyllde O2-arenan med publik, ljus och ljud, trots att det fanns en tydlig brist på verkligt innehåll.
- Musik och Komiker: Artister som Take That och Machine Gun Kelly uppträdde, medan Jack Whitehall stod för humorn.
- Biltäckning: Varje team visade sina bilar kort, trots att de flesta redan hade visats i förväg.
- Publikens Fokus: Många var där främst för att se sina favoritförare, snarare än bilarna.
Trots spektaklet var det förarna, som Lando Norris och Charles Leclerc, som stod i rampljuset, mer än själva bilarna. Publiken, som var betydligt yngre och mer varierad än den traditionella F1-kretsen, visade större intresse för förarnas personliga sidor.
Trots sin imponerande skala saknade F1 75 substans. För många handlar F1 numera mer om förarna och deras relationer än om bilarna eller själva racingen. Denna förändring kan verka avskräckande för traditionella fans, men den visar på en anpassning till en ny och yngre publik. Kanske är denna "nya" F1 här för att stanna – en värld där strålkastarljus och personliga berättelser tar plats i en sport där bilarna tidigare har stått i fokus.
