Lanserad 1999 som den tredje generationen av M5, fångade E39 inte min uppmärksamhet förrän långt senare. Trots sina ganska blygsamma 400 hk kunde den då utklassa konkurrenterna. När den togs ur produktion 2004, var den fortfarande älskad av förare världen över.
När jag äntligen fick köra den 2024 överraskade den gammaldags charmen mig. Den saknade moderna finesser men imponerade med sin innovativa nyckeldesign i rattstången och kraftfulla V8-motor. E39 bevisade att en välbalanserad körupplevelse slår alla moderna körlägen.
E39:s eleganta men diskreta ingenjörskonst får en att undra varför dagens BMW inte återspeglar samma okonstlade briljans. Trots min uppskattning för moderna M-bilar lämnar E39 ett bestående intryck som en förare kommer att minnas länge.
E39 BMW M5 är en hyllning till enkelheten och balanserad ingenjörskonst. Trots modern teknik lever den vidare som en av de mest älskvärda supersedaner i bilhistorien. Kommer något någonsin att utmana denna ikon? Tiden får utvisa.
